Kassa ideer om A-kassa

A-kassan har varit hårt ansatt under den senaste mandatperioden. Höjda avgifter, låga ersättningar och ändrade stramare regler har fått många att gå ur.  Ändå är många nöjda med a-kassan, rapporterade  SO, a-kassornas samordningsorganisation nyligen.

Inte alls nöjda är de fackliga organisationerna nu med alliansregeringens nya förslag om att låta arbetsgivarna slippa betala lön om de är i tvist med en medarbetare. Den anställde ska istället gå på a-kassa, anser allianspartierna. Detta får hård kritik av TCO, Lo och Saco, eftersom det skulle innebära lägre inkomster för dem som är i tvist med jobbet – och högre avifter för alla som betalar a-kasseavgift.

Inte så trovärdigt att ständigt göra det mer oattraktivt att vara med i a-kassan – samtidigt som man säger att det är viktigt att alla är med. Eller vad tycker du? Läs och lyssna på radioinslaget här.

Man ska vara frisk för att vara apotekskund

Jag hade ett klurigt dilemma häromdagen. Skulle jag hoppa av t-banan en station före hemmet och handla mina apoteksvaror på apoteket som ger poäng? Eller skulle jag välja apoteket närmast jobbet, där man kan stämpla inför ett kommande ­rabattköp? Eller chansa på att apoteket i grannkvarteret, som nyss fått en småföretagare på plats, har något spännande erbjudande?
Så kan man fundera, när man är lite krasslig fast egentligen rätt frisk, bor i Stockholm, har fast inkomst och råd att sockra apoteksbesöket med att köpa något trevlig handkräm eller en kul tandborste till barnen.

Jag har på känn att det är för mig Göran Hägglund dragit igång hela apoteksreformen. Inte bara för mig, förstås, men för sådana som jag. Friska, nästan-unga människor i storstad.

Inte för Roul Book, 58, som lider av en nervskada i benen och behöver flera olika mediciner men har en trasslig ekonomi. Aftonbladet rapporterade nyligen om Roul som har gamla betalningsanmärkningar och fått avslag på sin kreditprövning på apotek. Apoteksreformen är heller inte gjord för Barbro Svanström från Mariestad. Hon är hjärtsjuk och har kredit på apoteket som inte längre finns på hem­orten, berättar Aftonbladet. I stället måste hon, trots att hon mist synen, åka 1,5 mil till Töreboda för att hämta sin hjärtmedicin.
Ni har säkert egna exempel på läkemedelskonsumenter som haft en kredit hos Apoteket AB, men som av olika skäl har svårt att få en ny kredit på den nya apotekskedjan.
Dessa människor har inte fått det bättre med privatiseringen av apotek. Att vara sjuk leder ofta till att ekonomin försämras, och med de nya sjukreg­lerna har det blivit ännu tajtare för många sjuka. Och den bistra sanningen är väl att dessa människor inte är de mest intressanta på en konkurrensutsatt marknad, som apoteken nu har blivit.

Farmaciförbundet har kämpat för ett gemensamt kreditsystem, inom ramen för Apotekens Service. Orsaken är densamma som varför förbundet propagerat för ett gemensamt tillgänglighetsregister: alla ska ha samma rätt till läkemedel oavsett plånbok ­eller bostadsort. Behöver du en medicin ska du få den, utan att behöva trassla med olika kreditbolag. Eller för den delen utan att springa runt mellan apotekskedjorna och leta efter läkemedel som tagit slut, eftersom den ena apotekskedjan inte vet vad den andra har i lager.

Regeringen beslutade om en annan linje. Och man står fast vid den. ”Vi har bett branschen att själva lösa problemen, det är bättre än lagstiftning. De har visat att de kan och vill lösa problem tidigare”, säger Göran Hägglunds pressekreterare Martin Kits till Aftonbladet.
Varför? Varför är det så svårt att lagstifta, så att spelreglerna blir tydliga och lika för alla?

Nu säger Sveriges Apoteksförening att man jobbar på en gemensam lösning. Tack för beskedet! Måtte det hända snart, och bli en vettig lösning på riktigt.
Läkemedel är nämligen inte vilken vara som helst, vilket alla politiker gärna uttalar så fort de får chansen.
Det får konsekvenser för hälsan att skjuta upp köpet av ett läkemedel, vilket en del tvingas till för att medicinen kostar över tusenlappen, de inte har fått frikort ännu och plånboken gapar tom. Apoteken måste finnas till även för dessa människor. Man borde kunna vara sjuk och ändå få handla på apotek.

Sex miljarder in – nu vill vi se bättre service ut

Varför är det så lite debatt kring apoteksreformen? Trots stora förändringar har det varit märkvärdigt tyst. Tack vare apotekspersonalens yrkesstolthet och kompetens har den genomsnittliga medborgaren kanske ännu inte märkt så stor skillnad, annat än det positiva att öppettiderna förlängts eller att det öppnat ett till apotek i centrum. För många som hämtat ut läkemedel på recept har det däremot varit krångel med utbytessystemet, varor som tagit slut och apotekspersonal som inte kunnat ge besked om var i närheten en konkurrent hade läkemedlet i lager. De som behöver licensläkemedel har bara kunnat hämta på ett apotek. Och de som har små resurser och behöver delbetala har fått ansöka om kredit på flera apotekskedjor eller helt enkelt inte kunnat välja något annat än Apoteket AB där de redan haft kredit. Tillgängligheten har ökat, i synnerhet för de relativt friska och resursstarka, men minskat för andra. Det finns helt klart uppslag till en spännande debatt.

Nu har branschen visat förmåga att ta ansvar genom att skapa en praxis för att kunna hänvisa kunder till närliggande konkurrerande apotek om ett läkemedel tagit slut. Initiativet är välkommet. En hake är väl att servicen inte blir lika heltäckande som förut och att det innebär merarbete för apotekspersonalen att ringa runt till andra apotek jämfört med att som tidigare gå in och titta i ATS.

Nu verkar politikerna hysa förhoppningar att branschen ska lösa även andra barnsjukdomar och täppa till luckor. Ett exempel är de skilda delbetalnings- och kreditsystemen som fått klagomål. Det är förstås bra om branschen löser problemen, det kan gå snabbare än om politikerna ska ta initiativet. Helst hade förstås politikerna gått grundligt tillväga och fattat rätt beslut från början. Nu är det ändå bra att de står lite på tå och ger utredningsuppdrag på löpande band, förhoppningsvis upptäcker de utredande myndigheterna luckorna och föreslår åtgärder. Under tiden är det kunder och apotekspersonal som får ta smällen och parera så gott det går.

I kommande nummer av Farmacifacket har vi frågat riksdagspartiernas talesmän i apoteksfrågor om hur de ser på apoteksreformen och vad de vill åstadkomma i framtiden. På sätt och vis går rågången i apoteksfrågorna mellan de två politiska blocken, precis som i de flesta andra politiska frågor.

Den stora vattendelaren står kanske ändå mellan vänsterpartiet och alla övriga riksdagspartier. Vänsterpartiet var det enda partiet som tydligt tog avstånd från att receptfria läkemedel skulle säljas utanför apoteken. Vänsterpartiet är också det enda partiet som fortfarande vill köpa tillbaka apotek. Åtminstone på pappret och på lång sikt.

Det kan tyckas naivt. ”Var skulle de få pengarna ifrån?”, frågar alliansföreträdarna retoriskt. Man kan ju vända på steken och fråga sig vart de sex miljarderna, som apoteksförsäljningen gav, har tagit vägen? Enligt statssekreteraren Dan Ericsson (Kd) har pengarna varit ett välkommet tillskott för att betala av statsskulden. Den som är satt i skuld är inte fri, som bekant. Men en avbetald skuld är inte längre ett värde som fortsätter att finnas tillgängligt för oss skattebetalare. Sålt är sålt, och säljer statliga apotek gör man bara en gång.

”De har varit rätt tröga”

”De har varit rätt tröga när det gäller att komma igång med sin uppgift”. Så kommenterar socialminister Göran Hägglund i dagens DN att kommunerna brister i tillsynen av butiker som säljer receptfria läkemedel.

Att kommunerna inte kommit igång är ju uppenbart, 9 av 10 kommuner kontrollerar inte försäljningen av receptfritt i matbutiker, mackar och andra försäljningsställen. Samtidigt ökar försäljningen markant.

Totalt har receptfria läkemedel för sammanlagt knappt 120 miljoner kronor sålts utanför apotek, skriver Apotekens Service i ett pressmeddelande.

Reformen kanske gick lite för snabbt? Alliansen var väldigt sugna på att visa på politiskt resultat, men  ute i kommunerna var de inte beredda. Det finns nog på sina håll inte heller en insikt i att receptfria läkemedel är potentiellt farliga. Där har socialministern en hemläxa att göra. Reformen genomfördes för lättvindigt, de få kritiska röster som hördes, till exempel Farmaciförbundet, togs inte på allvar. Nu möter våra medlemmar den krassa verkligheten. Ett exempel är apoteksteknikern som får en kundfråga om en nässprej kunden köpt på macken. Kunden vill dubbelkolla att det verkligen är en förkylningssprej. Men det var det inte. Vår medlem kunde berätta att det var en allergisprej.

No big deal, kanske du tänker. Så länge kunden till slut fick rätt information var väl ingen skada skedd? Förutom effekter av felanvändning av receptfritt, så finns det en liten detalj som är nog så viktig. Det är bensinmacken som håvar in pengarna för försäljningen, medan apoteket som vår medlem arbetar på får stå för den  kostnadsfria rådgivningen. Möjligheten att tjäna pengar för apoteken har minskat i och med att en del av vinsterna försvinner till övrig handel. Samtidigt ska samma kvalificerade service  upprätthållas på apoteken. Ännu tuffare tider kan vänta för apotekspersonalen.

Låt oss hoppas att kommunerna kommer igång med sin granskning, att de har resurser för att genomföra den, att försäljningsställena tar sin rapporteringsplikt på allvar. Och att regeringen följer upp och rättar till apoteksreformen där det finns brister.

Något oligopol kommer det inte att bli, eller?

Eller hur. Inte kommer det svenska apoteksmarknaden bli som den i Norge, där tre stora apoteksaktörer lagt under sig de norska apoteken. I Sverige kommer vi att säkra en helt annan mångfald, försäkrade politikerna före privatiseringen. Och fick igång ett tiotal aktörer via klusterförsäljningen och nyöppningar av Åhlens, Ica, Doc Morris och Apotek 1.

Men redan nu, mindre än ett halvår efter att de första sålda apoteken bytte skyltar och nästan exakt tre månader efter att det första apoteket inom Apotek 1 slog upp dörrarna så kommer nyheten om det första uppköpet inom apotekssfären. Apotek Hjärtat, redan nu störst bland dem som köpt upp apotek, ska bli ännu större genom att köpa Apotek 1. Det här är givetvis en mycket intressant nyhet som fått stort genomslag både i fackpress och  i lokaltidningar runt om i landet.

Affärsuppgörelsen berör de anställda på huvudkontoret, medan personal på apoteksgolvet inte påverkas enligt företaget. Vissa apotekslägen, där Hjärtat och Apotek1 ska visserligen ses över, men eftersom det ska öppnas nya apotek på andra platser så räknar Apotek Hjärtat med att all apotekspersonal behövs.

Visserligen är det långt kvar till ett oligopol, men det är ändå anmärkningsvärt att det första uppköpet kommer så pass snart efter avregleringen. Det lär heller inte bli den sista gången apotek skyltas om, och det fortsätter att vara hela havet stormar för apotekspersonalen.

Återstår att se hur nära mångfald respektive oligopol den svenska apoteksmarknaden ligger om tre år, när det blir möjligt att sälja och stänga de apotek som fanns vid privatiseringen. Att receptfria läkemedel numer säljs utanför apoteken har inte precis underlättat för lönsamhet på apoteken. Socialminister Göran Hägglund har en hel del att fortsätta fundera på och ta itu med för att fixa till sprickorna i apoteksreformen.

10 procent fler känner till hemligheten

Bland unga mellan 20-35 år har 10 procent fler insett att man tjänar på kollektivavtal. Det visar en undersökning som TCO-initiativet Facket Förändras gjort. De har jämfört ungas kunskaper om och syn på kollektivavtal i år jämfört med innan kollektivavtalskampanjen startade för ett par år sedan.

Kampanjen har alltså gett resultat. Den fortsätter i vår, bland annat med en fiffig cashbox, där man kan försöka fånga 80 000 kronor på 30 sekunder. Och med reklamfilm på bio. Fler får möjlighet att inse värdet – och förhoppningsvis förstå att man måste vara många som är med i facket för att kunna teckna, alternativt behålla, ett starkt kollektivavtal.

Medlemmar i Farmaciförbundet har haft en trygghet i att kollektivavtal varit en självklarhet i apoteksvärlden, så länge apoteksmonopolet fanns. Nu är situationen en annan, med en mängd nya arbetsgivare har det inte varit självklart att alla ville teckna kollektivavtal. Hittills har det dock gått vägen, Farmaciförbundets medlemmar som arbetar i samtliga apotekskedjor som finns nu har kollektivavtal. Det betyder cirka 80 000 kronor per år för dig som arbetar på Apoteket AB, Doc Morris, Apotek1, Medstop, Apotek Hjärtat, Kronans Droghandel och Vårdapoteket, Apoteksgruppen, Åhlens och Ica.

Men det finns ett orosmoln. Det är Apoteket AB:s franchiseprojekt, där företaget beslutat att omvandla i första hand 50 apotek till franchiseapotek. Men de vill inte ställa krav på att franchisetagaren tecknar kollektivavtal. Det kan betyda att Farmaciförbundets Apoteketanställda medlemmar kan gå från en anställning med en rad förmåner, värda cirka 80 000 kronor som sagt, till en betydligt osäkrare vardag utan kollektivavtal. Det blir upp till den nya arbetsgivaren. Inte så kul för personalen om de råkar ha otur och får en arbetsgivare som vägrar kollektivavtal. Apoteket AB borde spela schyst och ställa krav på sina franchisetagare. Det är Apotekets varumärke som franchisetagarna ska använda sig av.

85 procent i Danmark, hur blir det här?

Från Danmark kommer skrämmande statistik om ökningen av försäljningen av receptfritt i detaljhandeln, siffror som Ekot rapporterar om.

Efter att en del läkemedel släpptes till försäljning i detaljhandeln år 2001 har förbrukningen ökat med 85 procent. När det gäller smärtstillande medel är ökningen 308 procent. Hur ska det blir i Sverige? Här som handlarna skyltar om ”matglada varor”. Ger inte signalen att det är någon som helst fara med smärtstillande, eller hur.

Yngre tror mer på facket, men vill de gå med?

Förtroendet bland svenska folket för facket är sorgligt lågt. Det visar en undersökning som TCO-Tidningen berättar om. Storföretag, regeringen och till och med EU-kommissionen står högre i kurs bland svenskarna.

Hur kan det vara så? Har man mer positiva erfarenheter av EU-kommissionen än av facket? Borde inte facket ha varit mer synligt i de flestas vardag? Eller, hemska tanke, har facket varit synligt och bevisat att det inte är att lita på?

Lite kul ändå att de yngre verkar ha ett något bättre förtroende för facket än de äldre. Hoppas bara att de också vill gå med i facket. Och känner det meningsfullt att stanna kvar. Att de känner att facket förändrar deras arbetsvardag, och att de också kan vara med och påverka.

Måste facket finnas här?

Det pågår en snabb utveckling inom fackförbunden när det gäller sociala medier, allt fler fack finns på allt fler mötesplatser, på Facebook, på Twitter, i bloggar.

- Det är tjänstefel att inte finnas på Facebook, säger bloggaren och sociala medier-experten Sofia Mirjamsdotter till TCO-Tidningen.

Framförallt fackförbund tror hon har mycket att vinna på sociala medier.

– Det är perfekt för organisationer som är till för medlemmarna. Facket kan resonera tillsammans med dem och lyssna. Många tycker att det är för hieraktiskt i förbunden, men i de sociala medierna jämnar man ut hierarkierna, säger hon till tidningen.

Ja, vad tycker du? Behövs Farmaciförbundet i sociala medier? Vad kan man som medlem i så fall få ut av mötet med facket? Vad vill du ha facket till på Fejan?

Apoteksanställda slipper sifferlöst

Då var Farmaciförbundets avtal med Almega klart. Helt otippat, får man väl säga, blev det ett tvåårigt avtal. Båda parter hade yrkat på ettåriga avtal, eftersom branschavtalet med villkoren gäller fram till 2011.

Nu blev det istället 3,5 procent på två år (0,9  från och med maj 2010 och 2,6 från och med maj 2011), plus att villkoren i branschavtalet förlängs med ett år.

Är det bra? Ja, jämfört med ett sifferlöst avtal är det givetvis strålande. Och att slippa en eventuell försämring av villkoren nästa år borde vara mycket värdefullt  för en bransch som är klart stökig och där mycket är oklart vad gäller hur företagen tänker agera. Och förlängningen av villkoren kom alltså trots att villkoren inte var förhandlingsbara!

Längs vägen fanns ett bud från arbetsgivarna om 0,9 procent på ett år och inget mer. Det hade varit i nivå med industrin, men hade känts lite ynkligt för apoteksbranschen. Och det hade varit svårt att veta hur mycket förhandlarna hade lyckats pressa ur arbetsgivarna nästa år, hade de fått igenom 2,6 procent då?

Nu är det inte slut med det centrala avtalet. Golvet är satt, men innan du ska ha ett lönesamtal med din chef ute på arbetsplatsen kan fortfarande mycket hända. Ute på företagen kommer de förtroendevalda nämligen att kunna försöka förhandla om ytterligare löneökningar för sina medlemmar. 

En seger att slippa sifferlöst, eller vad tycker du?

Läs vad Farmaciförbundets förhandlingschef Tero Huhta säger till TCO-Tidningen här och vad Dagens Apotek skriver här.