Är du värd minst 430 spänn eller noll kronor?

Almegas motbud till Farmaciförbundets lönekrav på 2,6 procent och en individgaranti på 430 kronor till samtliga är, som väntat, noll kronor. Arbetsgivarparten vill ha ett sifferlöst avtal, alltså att parterna inte gör upp om en central nivå på löneökningarna utan att allt avgörs på lokal nivå mellan dig och din chef. Går det bra för ditt apotek kan du få ett högre påslag, går det dåligt blir det en låg eller ingen löneförhöjning.

Flexibelt, helt enkelt. Men inte särskilt solidariskt. Och faktiskt ganska snålt. Eller vad tycker du?

Kompetens ska visa sig i lönekuvertet

I dag var det så dags för Farmaciförbundet att lämna avtalskrav till Almega bransch apotek. Farmaciförbundet kräver löneökningar på 2,6 procent för individuell fördelning. Det betyder att löneökningarna i genomsnitt ska hamna på 2,6 procent, men att man som individ kan få mer eller mindre än så beroende på resultatet av lönesamtalet.

Förbundet kräver också en individgaranti som ska garantera alla en löneökning på minst 430 kronor. Alla som är över 18 bör ha en lägstlön på 16 800 kronor. Efter två år i branschen ska månadslönen vara lägst 18 000 kronor. Avtalet ska vara ettårigt. I kraven finns också att löneprocessen måste bli tydligare. Bland annat föreslår förbundet en en partsgemensam utbildning för alla som berörs av löneprocessen.

Vad ligger bakom avtalskraven?

Utgångspunkt är förstås att medlemmarna ska få en reallöneökning. Du ska kunna leva på din lön, och lönen ska hänga med när priser höjs och levnadskostnader ökar. Det är också så att kompetens ska löna sig. Att jobba på apotek innebär att ta ansvar för läkemedelskonsumenternas hälsa, det ansvaret och kunnandet ska visa sig i lönekuvertet.

Är kraven rimliga?

Ja, de är fullt rimliga. För apoteksbranschen är det ingen kris, som det är inom industrin. Apoteket har gått som tåget och att riskkapitalbolag och så pass många andra intressenter tar sig in på marknaden måste tolkas som att de räknar med att det finns pengar att göra. Det finns alltså inte samma anledning som inom industrin att hålla tillbaka löneutvecklingen för att inte riskera produktion och arbetstillfällen. De som arbetar på apotek är heller inte högavlönade i förhållande till utbildning, erfarenhet och vad arbetsuppgifterna kräver. Det finns ingen anledning för arbetsgivarsidan att hävda sifferlösa avtal.

Vad tycker du? Använd kommentera-knappen och formulera dina tankar kring avtalskraven.

Är du med i Facebook? Då kan du gå in på Farmacifackets sida och möta andra medlemmar!

Avtal för några, strejk för andra

Handels varslar om strejk från den 1 april. ”För att komma vidare i förhandlingarna”, som Handels skriver i ett pressmeddelande. 5 000 medlemmar berörs av varslet, och att få en strejk på halsen lagom till påsken är förstås inget som arbetsgivarna drömmer om.

Beskedet kom efter att Unionen och Sveriges Ingenjörer tecknat avtal i helgen med arbetsgivarna på industrisidan.  2,6 procent på 18 månader blev slutresultatet, efter att ha facket krävt samma procent på ett år. Ett bra avtal, menar Unionens förhandlingschef Niklas Hjert och hänvisar bland annat till förbättringar på jämställdhetsområdet.

Att inte LO-sidan med IF Metall var med i uppgörelsen har skapat debatt. ”Olyckligt”, menade Metallbasen Stefan Löfven, Unionen menar att samarbetet mellan facken har fungerat bra men att de hade ”kommit till vägs ände”.

En vecka kvar till att Farmaciförbundet ska växla avtalsyrkanden med arbetsgivarparten Almega. Fack och arbetsgivare ska alltså byta avtalskrav med varandra och börja förhandla. Vad tycker du skulle vara ett rimligt bud? Vad hoppas du få i ny lön? Skriv och berätta.

Du kan också passa på att bli bland de första fansen till Farmacifacket på Facebook! Om du inte redan är med på Facebook kan du bli det här.

Ger franchising engagemang på jobbet?

”Erfarenheten visar att franchise skapar ett starkt engagemang hos personalen och bidrar till ökad kundnöjdhet och ett förbättrat resultat”, skriver Apoteket. Så citerade en rad medier via TT Apotekets pressmeddelande om att bolaget efter att stand still-läget brutits nu går vidare med franchiseprojektet. Ingen journalist verkar ha dubbelkollat om uttalandet från Apoteket stämde med verkligheten.

Att franchise skapar ett starkt engagemang hos personalen är en mening som provocerar, när man hört hur tufft många av de anställda hade det under franchiseförsöket. Nog skapades ett engagemang, men inte bara ett engagemang i positiv mening. Engagemanget emot franchising har inte minst bland de fackliga företrädarna varit starkt. Frågorna om inflytande, säljpress, brist på kompetensutveckling och bonus till cheferna med mera har varit många.

Att just franchise skulle skapa ett starkt engagemang hos personalen kan mellan raderna tolkas som att det på de ”vanliga” apoteken inte skulle finnas ett engagemang. Eller att personalen inte skulle kunna vara engagerad i den delen av apoteksverksamheten där franchise inte är möjlig, som på distansapotek eller dosapotek eller inom APL. Under franchiseförsöket fanns det förstås lyckade exempel, med verksamheter där chefen och personalen tillsammans hittade bra lösningar och fick en nytändning. Men en nytändning hade väl vilken arbetsgrupp som helst kunnat få med rätt förutsättningar? Och kan inte alla duktiga chefer skapa en positiv stämning, ökad kundnöjdhet och bra ekonomiskt resultat med rätt förutsättningar? Det är väl inte bara en bonus som kan locka en chef att göra sitt jobb?

Farmaciförbundet är kritiskt och har redan under försöksprojeket reserverat sig mot franchise inom Apoteket. Skepsisen mot franchising består från fackligt håll bland annat i vetskapen att franchiseföretag ofta betyder oschyssta villkor. Bakom många av franchisebutikernas välputsade skyltar inom handeln döljer sig  anställningsvillkor där personalen inte får ob-ersättning eller tvingas jobba mer än fem dagar i veckan.

Att lyssna in de kritiska rösterna kanske inte kändes intressant för Apoteksledningen. Nu borde de i alla fall lyssna till kravet att franchisetagarna bör uppmanas att teckna kollektivavtal. Vi ska inte ha ett A- och B-lag inom apoteksvärlden.

Vilket kösystem är bäst?

Apotekskedjan Doc Morris har nu offentliggjort att de startar två apotek i Stockholms innerstad, på Vasagatan och i Östermalmstorgs T-banestation. De apoteken kommer att öppna kort efter att kedjans apotek i Flemingsberg söder om Stockholm öppnar imorgon.

I Doc Morris pressmeddelande lyfter företaget fram att 

”kundflödet är organiserat på ett nytt smart sätt. Kunderna kan hämta ut och betala receptbelagda läkemedel i en och samma kassa och behöver inte köa på flera ställen. Självklart finns även en utgångskassa för receptfria varor. Detta gör att DocMorris kan korta väntetiderna väsentligt för sina kunder.

 

Nu är det kanske inte ett helt nytt sätt att organisera köer, även Apoteket hade den typen av system förr. Man betalade sitt recept vid receptdisken, och hade man under väntetiden haffat lite schampo eller en hudkräm i egenvårdshyllorna så betalade man detta i samma handvändning. Sen kom utgångskassorna, och kösystemet i receptkedjan med två typer av köer. Och kravet på max 5 minuters kötid, som många apotek slitit med och inte så få också lyckats med. Tack vare hårda arbetsinsatser från personalen, givetvis.

Vilket system är bäst? Hur många apotek har redan infört att man kan betala allt redan i receptdisken? Vad är bäst för kunden? Och med vilket system blir det bäst förutsättningar för personalen att ger bra och snabb service - och få tid till kvalificerad rådgivning när den behövs och efterfrågas?

Apotek Hjärtat går in hos City Gross

I dag presenterade Apotek Hjärtat och City Gross ett samarbete. Apotek Hjärtat startar fullskaliga apotek i City Gross lokaler, de hyr in sig och siktar på att öppna apotek vid i princip alla 27 befintliga City Gross. Först ut blir Växjö och Norrköping, senast före sommaren. Ett apotek i Stockholmsområdet ligger inte heller långt bort.

De 27 apoteken blir några av de 100 apotek som Apotek Hjärtat tidigare gått ut med att de vill starta. Apoteken vid City Gross kommer att vara cirka 100 kvadrat med två receptkanaler och ha en egen entré, ”shop by shop”. ”Det är bäst för kunderna”, sa Apotek Hjärtats vd Anders Nyberg på en pressträff i dag. Apoteken kommer att ha samma profil som de övriga inom Apotek Hjärtat, men på grund av det kompakta utrymmet blir det storsäljarna bland receptfritt som man satsar på.

City Gross försäljning av receptfritt i egen regi i de så kallade ”förbutikerna” kommer att fortsätta, det blir en konkurrens mellan City Gross och Hjärtat som enligt aktörerna kan vara positiv, utan synkning av prissättningen. Tillgången skapar merförsäljning, är tanken. 

Öppettiderna kommer inte automatiskt att vara de samma på apoteken som på stormarknaderna, men apoteken ”kommer att ha aggressiva öppettider”, som Anders Nyberg uttryckte det. Kunden kommer att kunna ta emot sms när receptexpedieringen är klar, så man ska kunna gå och handla på stormarknaden medan man väntar på sitt recept.

Då vet vi vad City Gross planer landade i. Enligt Bergendahlsgruppens företrädare hade företaget aldrig några planer på att starta helt egna apotek. ”Vi ska göra det vi är bäst på, men vi har en policy om att omge oss med goda grannar”, sa Jonas P Andersson, detaljhandelschef på Bergendahls som äger City Gross.

Är detta en god nyhet? Vad tycker du?

Ännu fler nya skyltar

I dag öppnar Apoteksgruppen med nya skyltar på 150 apotek runt om i landet. I och med det har de sista klusterapoteken lämnats över från Apoteket. Övertagandet är bara ett steg på vägen. ”I början av juni kommer de första apoteken som ingår i kedjan att tas över av lokala entreprenörer. Därefter tillträder de nya ägarna successivt under sommaren och hösten”, skriver Apoteksgruppen i ett pressmeddelande.

I dag ska också CityGross berätta mer om sina planer på att öppna apotek. Man kan inte säga annat än att det rör på sig i apoteksvärlden.

Avtalsrörelsen fortsätter, hittills har inga avtal blivit klara. Industrifacken avvisade i går det senaste lönebudet. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström tycker att facken har ett högt uppskruvat tonläge, som hotar med konflikt, säger han till Ekot. Att inte facken är nöjda med 55 kronor i månaden i individgaranti (istället för 430), 0,7 procent istället för 2,6 är kanske inget att förvånas över? Budet räcker inte till reallöneökningar, säger exempelvis Unionens Cecilia Fahlberg i ett pressmeddelande. ”Budet är en ren provokation mot Unionens medlemmar som har arbetat ihop resultaten i företagen. ”

På onsdag samlas förhandlingsdelegationen för Farmaciförbundet och ska enas om förbundets yrkanden. Vad tycker du att de ska ta med sig från de pågående förhandlingarna?

Brist eller överflöd? Vad är sant?

Högskoleverkets rapport om vilka yrken som lättast leder till jobb  har skapat debatt och frågetecken i apoteksvärlden. Är verkligen apotekare ett yrke som det blir överskott inom, och hur stor blir bristen på receptarier? På arbetsmarknadsdagen vid Uppsala universitet i går, Pharmadan, var det många som ställde sig frågande till rapporten. De flesta verkar göra bedömningen att båda yrkesgrupperna kommer att behövas. Sen verkar det finnas lite olika syn bland de olika apotekskedjorna på vilken grupp som ska göra vad, till exempel vem som ska vara läkemedelsansvarig. Vad tycker du? Vad är din bild av vad ditt företag gör för prioriteringar?

Lyssna gärna på diskussionen från P1-programmet Nordegren i P1. Notera förvirringen kring vad en receptarie, gör. ”… en sorts ”low-farmacevt”, apoteksbiträde som inte är så högskoleutbildad” sa Nordegrens medhjälpare  Nina Lekander om receptarierna, bland annat. Yrkesgrupperna på apotek är lite för okända för gemene man, samlingsbegreppet  farmacevt verkar många ha snappat upp utan att egentligen veta exakt vilka som menas och vad dessa gör. Dags att lyfta fram personalen på apoteken?!

Till sist ett lästips om Las, TCO-Tidningen har intervjuat forskaren Catharina Calleman som hävdar att stora delar av dagens Las-debatt är verklighetsfrämmande. Allt fler får erfara att ”sist in först ut” inte är en benhård regel, krav på effektiv och lönsam produktion går alltid före turordning. Las har urholkats, ”att det blivit möjligt att säga upp anställda och sedan hyra in vissa utvalda via ett bemanningsföretag är ett exempel på det”, menar hon.

Är det bara tårta eller frukt som skiljer?

Funderade de nya apoteksaktörerna på vad deras varumärken skulle stå för? Den frågan ställer sig Carin Fredlund i en trendspaning i dagens upplaga av Dagens Industri. Hennes slutsats är att apotekskedjorna ligger för nära varandra. ”Få har valt att bygga tydliga, verkligt egna plattformar. De har istället trängt sig ner i samma säng som Apoteket AB. De grafiska profilerna ligger förvillande nära i de flesta fall. Gröna förstås”, skriver hon. ” Det är bara Kronans Droghandel som vågar gå en egen väg. Den kommer att få stor glädje av det, med tiden”.

Åker de nya aktörerna snålskjuts på Apotekets gamla renommé, och är det verkligen något som skiljer dem åt? På ett apoteksseminarium imorse, arrangerat av Dagens Medicin och Dagens Apotek, kunde man höra små hintar av egen profilering. Doc Morris har sitt ”plåster på såret” om kunden får vänta mer än 5 minuter, plus att de har som mål att vara bästa arbetsgivare. Kronans Droghandel kommer att satsa på att öka kundens kunskap och motivation att ta receptbelagda läkemedel på rätt sätt. Vårdapoteket vill bli en brygga mellan öppenvården och slutenvården och har receptläkemedlen som bas. Apotek Hjärtats signum är symbiosen mellan stark farmacevtisk kunskap och detaljhandelskunnandet, enligt vice vd Bodil Eriksson. Apoteksgruppens apotek blir ”ditt personliga apotek”, enligt tillträdande vd Jens Sandström. 

Och så fick man veta att Doc Morris bjöd på juice och frukt vid sin senaste apoteksinvigning, ”i hälsans namn” som vd Mads Haaland Paulsen  uttryckte det. Medan Vårdapoteket bjöd på tårta. Kronans Droghandel verkade ha lämnat semlorna för kaffe och kaka. Vad kommer Apoteksgruppens småföretagare att kontra med? Hembakt?

Nollan spräckt?

Fortfarande tre veckor kvar till att Farmaciförbundet ska lämna sina yrkanden, krav på löneökningar, i årets avtalsrörelse. För dem som laddar inför förhandlingarna är det högintressant hur det går i avtalsförhandlingarna inom industrin, de som ofta ses som normgivande även för andra branscher. Där har nu både fack och arbetsgivare sagt nej till budet på 2,4 procent på 18 månader. Budet kom från de opartiska ordförande, Opo, som har en medlarroll i förhandlingarna. De föreslagna löneökningarna är för låga, anser bland annat fackförbundet Unionen. Arbetsgivarsidan tycker å andra sidan att budet ligger för högt, ”Vi går med på max 2 procent”, säger exempelvis Bengt Huldt vd för Stål&Metall till Dagens Nyheter. 

En formulering i en artikel i DN i dag är intressant: ”Arbetsgivarsidans nollbud får sägas vara spräckt i och med detta, men de är mycket bestämda med att de inte går med på begränsning av inhyrd personal, som facken – minst lika bestämt – har krävt. ” Om det stämmer att nollbudet är spräckt, så kommer det att vara positivt även i andra branscher, där arbetsgivarna är lika hårt inriktade på nollbud. 

Varför är det viktigt med siffror i avtalet? Där har S-studentordföranden Kajsa Borgnäs en tänkvärd analys i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Lite schablonartat kan sägas att äldre män i industri- och tjänsteyrken där efterfrågan finns kommer att uppleva en löneglidning. Kvinnor och unga i privat och offentlig tjänstesektor gör troligtvis inte det.

Dessutom kommer det ökade löneutrymmet, om det inte finns avtal om löneökningar, snarare att tas ut i ökade vinster. Ett nollavtal innebär därför att arbetstagare som är starka på arbetsmarknaden får löneökningar och ägarna får större vinster. De svagare (unga och kvinnor) blir utan. Det är både osolidariskt och oekonomiskt.

Till sist ett jobbsökartips direkt från Almegatidningen: fråga efter referenser du med, fast på chefen! 

”Har du referenser?” Hon svarade ”Ja,

har du?”. Efter en sekunds tyst förvåning insåg

han att frågan var mer smart än stöddig. Skulle

de försäkra sig om att de kunde fungera bra

tillsammans så var det en utmärkt idé att hon

pratade med några som haft honom som chef.

 

Så skriver krönikören Torild Carlsson i arbetsgivarorganisationens tidning. Inte så dumt, faktiskt!