Man ska vara frisk för att vara apotekskund

Jag hade ett klurigt dilemma häromdagen. Skulle jag hoppa av t-banan en station före hemmet och handla mina apoteksvaror på apoteket som ger poäng? Eller skulle jag välja apoteket närmast jobbet, där man kan stämpla inför ett kommande ­rabattköp? Eller chansa på att apoteket i grannkvarteret, som nyss fått en småföretagare på plats, har något spännande erbjudande?
Så kan man fundera, när man är lite krasslig fast egentligen rätt frisk, bor i Stockholm, har fast inkomst och råd att sockra apoteksbesöket med att köpa något trevlig handkräm eller en kul tandborste till barnen.

Jag har på känn att det är för mig Göran Hägglund dragit igång hela apoteksreformen. Inte bara för mig, förstås, men för sådana som jag. Friska, nästan-unga människor i storstad.

Inte för Roul Book, 58, som lider av en nervskada i benen och behöver flera olika mediciner men har en trasslig ekonomi. Aftonbladet rapporterade nyligen om Roul som har gamla betalningsanmärkningar och fått avslag på sin kreditprövning på apotek. Apoteksreformen är heller inte gjord för Barbro Svanström från Mariestad. Hon är hjärtsjuk och har kredit på apoteket som inte längre finns på hem­orten, berättar Aftonbladet. I stället måste hon, trots att hon mist synen, åka 1,5 mil till Töreboda för att hämta sin hjärtmedicin.
Ni har säkert egna exempel på läkemedelskonsumenter som haft en kredit hos Apoteket AB, men som av olika skäl har svårt att få en ny kredit på den nya apotekskedjan.
Dessa människor har inte fått det bättre med privatiseringen av apotek. Att vara sjuk leder ofta till att ekonomin försämras, och med de nya sjukreg­lerna har det blivit ännu tajtare för många sjuka. Och den bistra sanningen är väl att dessa människor inte är de mest intressanta på en konkurrensutsatt marknad, som apoteken nu har blivit.

Farmaciförbundet har kämpat för ett gemensamt kreditsystem, inom ramen för Apotekens Service. Orsaken är densamma som varför förbundet propagerat för ett gemensamt tillgänglighetsregister: alla ska ha samma rätt till läkemedel oavsett plånbok ­eller bostadsort. Behöver du en medicin ska du få den, utan att behöva trassla med olika kreditbolag. Eller för den delen utan att springa runt mellan apotekskedjorna och leta efter läkemedel som tagit slut, eftersom den ena apotekskedjan inte vet vad den andra har i lager.

Regeringen beslutade om en annan linje. Och man står fast vid den. ”Vi har bett branschen att själva lösa problemen, det är bättre än lagstiftning. De har visat att de kan och vill lösa problem tidigare”, säger Göran Hägglunds pressekreterare Martin Kits till Aftonbladet.
Varför? Varför är det så svårt att lagstifta, så att spelreglerna blir tydliga och lika för alla?

Nu säger Sveriges Apoteksförening att man jobbar på en gemensam lösning. Tack för beskedet! Måtte det hända snart, och bli en vettig lösning på riktigt.
Läkemedel är nämligen inte vilken vara som helst, vilket alla politiker gärna uttalar så fort de får chansen.
Det får konsekvenser för hälsan att skjuta upp köpet av ett läkemedel, vilket en del tvingas till för att medicinen kostar över tusenlappen, de inte har fått frikort ännu och plånboken gapar tom. Apoteken måste finnas till även för dessa människor. Man borde kunna vara sjuk och ändå få handla på apotek.